Det gör för ont

Det finns mycket jag skulle vilja skriva om.
Men vissa saker gör för ont att berätta om.
De gör för ont att få ner det på pränt.

Som att jag hade den underbaraste tiden på länge kring jul och nyår som plötsligt tog ett negativt slut.
Eller som att min närmaste och bästa vän i hela världen inte vill prata med mig och att vi inte har träffats på över två månader.
Det gör för ont att skriva om det för då kommer det upp till ytan.
Jag hanterar det bara just nu, hanterar det genom att stänga ner det och gömma det lite och vinklar huvudet uppåt så näsan kommer ovanför vattenytan så att jag kan fortsätta andas.

Sen att Januari gav mig en tillsvidareanställning och en ny bil.. det kommer lite i skymundan.
Jag har ingen att riktigt glädjas med, trots att jag har det så har jag inte DEN eller DE personerna..
De som jag vill glädjas med.

Och trots att jag förstår anledningarna till negativt slut och vägran att prata med mig, så gör det ändå ont i mig, får det ändå mig att må dåligt och jag driver runt utan att finna min väg.
Jag lärde mig som liten att mitt mående inte är något att lägga tyngd på, för min lillebror var alltid den som mådde värre.
Och som vuxen kunde jag inte lägga vikt på att jag var trött eller utarbetad eller mådde dåligt av den anledningen, för min mamma har alltid haft det värre.
Fokusen har aldrig legat på mig.

Så nu är jag där. En kille som stänger mig ute för att han mår dåligt och är rädd, och en vän som stänger mig ute för att hon mår dåligt. Och jag? Jag mår helt åt helvetes skit, men fokuseringen kan inte ligga på mig, för de har det värre..
Känns det som.
Men JAG MÅR OCKSÅ DÅLIGT!
Och jag SAKNAR min vän.
Och jag SAKNAR killens famn.
Och jag vill bara GRÅTA.
Och jag ifrågasätter relationen och vänskapen i helhet, för jag ORKAR INTE.

Så ja.
vissa saker orkar jag inte sätta på pränt.