Kostdoktorn

Blev medlem hos Kostdoktorn idag där det är gratis första månaden, och sedan 79:- per månad utan bindningstid.
Får tillgång till väldigt mycket peppning, kunskap, videos och allt vad det är.
Jag kände att det är värt det.
Och Kostdoktorn är bra.

LCHF

Jag bestämde mig idag för att köra igång en förändring.

Jag kör all in, noll tolerans, för LCHF. Från och med idag.
Jag måste.
Jag behöver.
Jag vill.

Jag ska gå ner i vikt igen, jag ska må bättre på ett av planen.
Jag måste bara få med mig hjärnan också.
Så ja, all peppning är välkommet!

Och jag kommer inte gå ut med det mer än här än så länge.
Jag gör det för mig själv.
Inte för någon annan.

Och jag väljer LCHF igen istället för att köra på ersättningar som jag funderade på.
Jag vill kunna äta mat.

Funderingar

Jag börjar gå vidare ifrån Markus nu, trots att jag enkelt studsar tillbaka till känslan av att ha förlorat.
Får se när vi kommer ses igen, just nu är det på hans villkor - vilket jag hatar.
Men äh, det visar sig. När väl han hojtar till så kanske jag har tröttnat.
Men vi ska vara vänner och det är vänskapen jag väntar på att kunna bygga irl och inte bara i samtal.
Vi får se om det går.

Och M.
Jag är så trött.
Så trött på hela situationen
Och så besviken och sårad och arg och allt vad man kan vara.
Hon beter sig långt ifrån som en vän till mig.
Ignorerar det jag skriver, öppnar inte ens mail, svarar mig aldrig, begränsar mig.
Gör vänner så?

Nej.
Så ja, jag har tröttnat.
Jag vet inte längre om jag ens orkar engagera mig i att försöka få kontakt med henne igen.
Åka dit och knacka på igen?
Med risk att bli ignorerad?
Eller med risk för att.. jag vet inte vad.
Jag vet inte om jag orkar.

Jag kommer fortsätta vara hennes vän för jag ser oss som vänner i all oändlighet.
Det är bara den här situationen som jag inte orkar med längre.
Och tar hon inte något initiativ snart så.. det gör för ont.
Det känns som om jag har förlorat en bit av mig själv och jag förbannar henne för det.
Men jag får väl sluta göra det också.
Sluta förbanna.
För vad vinner jag på det?

Har i tankarna att börja simma för att få igång någon sorts träning och något som kan få mig att slappna av.
Har flera gånger tagit bilen och åkt till Vänerns kant och bara stått och tagit in energin.
Försöker finna mina källor.
Hitta mig själv utan någon annans hjälp, för jag har den ju uppenbarligen inte där jag skulle behöva den som mest.

Ska få ett garage 1 april.
Woho

Älska

Har mycket som cirkulerar i mitt huvud nu.
Vet inte riktigt hur jag ska fånga upp det bara.
Men jag måste göra stora förändringar snart i mitt liv.

Jag fick orden sagda till mig av Markus.

Jag måste älska mig själv.

Födelsedagsfirande?

För första gången någonsin så har jag helt tappat tanken på min födelsedag.

Varje år, alltså VARJE år, så länge jag kan minnas, så har jag alltid varit "redo" att fylla ett år äldre. I januari eller februari brukar alltid den känslan kommer att det är dags att bli äldre.
Det är inte så att jag inte känner att det är dags.. jag är redo för att bli 31, men känslan har uteblivit i år.
Och i slutet av februari brukar jag alltid skicka ut inbjudningar till mitt födelsedagsfirande. Det har jag gjort i typ 10 år tror jag.
Och jag brukar alltid vara så ivrig att jag har alla planer klara redan i början av februari, men jag avvaktar för att inte vara för tidig men ändå vara tillräckligt tidig för att folk ska kunna planera in i deras almanacka och fixa eventuell barnvakt.

I år?
Nada! Inget alls. Inte en endaste tanke.
Jag vet inte alls.
Det var först idag jag kom att tänka på det, började fundera på hur jag ska fira mig i år.
Jag vet inte.
Och det är jävligt ovanligt för att vara mig.
Jag som är planeringsmänniskan nr1.
Men jag har ingen planering what so ever.

Varför?
Antagligen för att saker i mitt liv är jävligt röriga; och då menar jag VÄNNER!

Jag vet inte ens om min absolut närmaste vän kommer dyka upp eller ens säga ett pip till mig på min födelsedag.
Och bara det får mig i obalans.
Fuck it liksom.

Men annars?
Nej, jag vet inte vad jag vill göra med mitt födelsedagsfirande.
I have no idea.

Den där P

P var nyss här, det dröjde bara cirka 1,5 år innan jag fick hem honom!

Fast mer spännande än så blir det inte.
Han kom hit för att hjälpa mig att montera av diskmaskinen, det satt för hårt fast för min del så han fick använda sina muskler på det istället.
Och sen busade han med katterna.

Skitbra att känna en handyman som i princip bor granne!

I övrigt är jag ledig med semester och försöker mest bara hinna ikapp mitt liv.
Därav dåligt med blogginlägg.