Det gör för ont

Det finns mycket jag skulle vilja skriva om.
Men vissa saker gör för ont att berätta om.
De gör för ont att få ner det på pränt.

Som att jag hade den underbaraste tiden på länge kring jul och nyår som plötsligt tog ett negativt slut.
Eller som att min närmaste och bästa vän i hela världen inte vill prata med mig och att vi inte har träffats på över två månader.
Det gör för ont att skriva om det för då kommer det upp till ytan.
Jag hanterar det bara just nu, hanterar det genom att stänga ner det och gömma det lite och vinklar huvudet uppåt så näsan kommer ovanför vattenytan så att jag kan fortsätta andas.

Sen att Januari gav mig en tillsvidareanställning och en ny bil.. det kommer lite i skymundan.
Jag har ingen att riktigt glädjas med, trots att jag har det så har jag inte DEN eller DE personerna..
De som jag vill glädjas med.

Och trots att jag förstår anledningarna till negativt slut och vägran att prata med mig, så gör det ändå ont i mig, får det ändå mig att må dåligt och jag driver runt utan att finna min väg.
Jag lärde mig som liten att mitt mående inte är något att lägga tyngd på, för min lillebror var alltid den som mådde värre.
Och som vuxen kunde jag inte lägga vikt på att jag var trött eller utarbetad eller mådde dåligt av den anledningen, för min mamma har alltid haft det värre.
Fokusen har aldrig legat på mig.

Så nu är jag där. En kille som stänger mig ute för att han mår dåligt och är rädd, och en vän som stänger mig ute för att hon mår dåligt. Och jag? Jag mår helt åt helvetes skit, men fokuseringen kan inte ligga på mig, för de har det värre..
Känns det som.
Men JAG MÅR OCKSÅ DÅLIGT!
Och jag SAKNAR min vän.
Och jag SAKNAR killens famn.
Och jag vill bara GRÅTA.
Och jag ifrågasätter relationen och vänskapen i helhet, för jag ORKAR INTE.

Så ja.
vissa saker orkar jag inte sätta på pränt.

Varje sekund räknas

Jag är en sådan där människa som väger för- och nackdelar hela tiden, för i princip varje tanke jag har.
Jag värmer pizza i ugnen och den är snart klar. Hm, jag är bajsnödig. 
Är det värt att gå och bajsa innan och plockar ut pizzan eller ska jag plocka ut den, äta den och SEN bajsa? En sekund senare beslutar jag mig för att bajsa först.
Vågskålen vägde tyngst där och tidsmässigt BÖR jag hinna innan pizzan bränns i ugnen.

För andra hade detta kanske varit jävligt overkill med tankeverksamhet och beslut och helt onödiga tankar.
Men tanken trillar in och ut ur hjärnan på 1 sekund och beslutet kommer lika snabbt. Det krävs inte mycket, det är bara det att jag alltid har en tanke för varje steg jag tar.
Planering, vad är mest effektivt?

Ungefär samma tanke som när jag just duschat och jag är jävligt toanödig och klockan bara tickar och snart dags att dra till jobbet.
Vad gör jag?
Hjärnan arbetar i en sekund och sen pockar jag fram tops, borste och ansiktskräm och sätter mig på toaletten.
Då missar jag ingen tid, jag utnyttjar stunden.
Overkill?
Nä, bara effektiv utan stress.
Hade jag inte gjort så då hade jag däremot varit stressad.

Undanskuffad planeringstrygghet

Dagen efter jul gjorde jag något ovanligt.
Istället för att bygga min känsla och dag på trygghet och planering så tog jag tåget utan att veta hur och när jag skulle ta mig hem, eller vem jag egentligen skulle träffa.

Vi skulle ändå bara vara vänner.
Inget annat.

Jag var knappt nervös när jag klev ur tåget.
Och så stod du där, jag hade fått ett sms innan om att du såg mig.
En bil mitt på parkering och där stod du.
Jag gick fram, tänkte en snabb tanke om att jag kände igen dig från bilder.
Du hade ditt lite udda utseende, men något sa mig att du inte var så udda ändå.

Och tre sekunder efter att jag satt mig i bilen bredvid dig så tänker mitt huvud "jag vill inte åka hem ikväll, jag vill mysa med honom", trots att det var jag som sagt att vi bara kommer vara vänner och inget annat, och en evighet av skratt, sexskämt och farliga hörn närmar sig.
Han nuddar med fingrarna mot min arm för att reta mig och det går som en blixt igenom mig, eller kanske mer en stöt.

Om han skulle köra mig tillbaka till stationen?
Nej, det blev mot hans 140säng för att "se hur den ser ut".
Men inte med tanken att knulla. Utan med tanken att mysa.

Tji, där fick jag för att inte planera saker.

Tumult

Det där med att skriva har alltid varit min grej, men jag kastas fram och tillbaka i den där tumultartade tanken att jag kanske inte borde skriva.
Att jag inte borde skriva allt.
Att jag inte borde skriva alls?

Jag fick höra en gång att det är betydligt mer naket att blotta sin själ än att blotta sin kropp.
På den tiden höll jag inte med, jag tyckte jag hade mindre att "skämmas för" än vad hon hade som visade sin nakna kropp.
Nu?
Jag har visat min nakna kropp och jag skäms inte.
Men jag blottar fortfarande hellre min själ än att blotta min kropp.

Scarlet ja.
Jag är röd, kallar mig ofta för röd.
Funderade på fågeln fenix, att resa sig ur askan.
Det är lite jag.

Jag tror jag ska ta bladet från munnen.