När jag var 16 år började jag
prata med en 17årig kille vid namn J.
Vi skapade oss en internetromans, som dock fick sig ett abrupt slut.
Vi båda var omogna på vardera sätt.
Han skaffade flickvän.
Några år senare hejade vi på varandra på en festival. Sen träffades vi en kväll hos honom i hans studentkorridor, jag var 22 år. Vi kramades, pussades och sov ihop.
Min första walk of shame med honom, utan att ha haft sex.
Något år senare sågs vi igen och upprepade det hela.
Inget sex.
Romansen fanns kvar, men så kom omogenhet och flickvän ivägen igen.
Några år senare tog vi kontakt igen, denna gång kring midsommar, men det blev aldrig av att vi sågs.
Han skaffade ny flickvän och jag mötte min dåvarande sambo.
Men vi höll kontakt.
Jag blev singel, han hade det inte så bra i förhållandet och vi började prata mer intensivt. Han blev singel.
Men också rädd.
Vid 28 års ålder på mig börjar vi prata om att ses på riktigt, träffas, umgås mer än en natt. Vi är ju vuxna.
Två år irad så bangar han.
Skärmar av sig, vågar inte. Erkänner att han är rädd av ngn anledning.
Men vi håller kontakten.
Säger att vi ska försöka en tredje gång, detta år, 2015.
Nutid: Jag är 31 och han är 32, det har gått 15 år sedan vi började prata.
Jag var i Stockholm förra veckan, kom sent och väntade på ett tåg som skulle ta mig vidare. J hör av sig, han är i närheten. Han kommer till perrongen och sitter där med mig i en halvtimme.
Allt bubblar upp inom mig och på mig. Vi myser och kramas, inget mer.
Han hörs inte av på en vecka och jag börjar åter igen tvivla.
Och så skriver han igen, igårkväll.
Han förstår att det verkar som att han inte vill ses, men det vill han - säger han.
Och i nästa andetag berättar han att han är 40 min ifrån mig sittandes i bil.
Efter lite prat bestämmer han (eller jag?) att komma förbi, ta en avstickare.
Och så blir det.
För första gången på 15 år hälsar han på.
Och vad vi gör?
Vi känner oss fram, gör det vi bara tänkt på de senaste 9 åren då vi inte träffats. Jag, sittandes i hans knä, kyssandes och smekandes.
Men inget mer.
Vi hinner inte, vill inte, vill väldigt gärna.
Nästa gång, säger vi, då får vi se vad som händer.
För ja, tanken är att han ska hit i sommar nu en längre tid.
Och nu?
Jag känner fortfarande känslan av hans läppar mot min hals, mitt bröst, min bröstkorg och mina läppar.
Känner hans första kyss på min panna innan vi vågade oss på munnen.
Detta är historien om J.
Min romans sen 15 år
Vi båda var omogna på vardera sätt.
Han skaffade flickvän.
Några år senare hejade vi på varandra på en festival. Sen träffades vi en kväll hos honom i hans studentkorridor, jag var 22 år. Vi kramades, pussades och sov ihop.
Min första walk of shame med honom, utan att ha haft sex.
Något år senare sågs vi igen och upprepade det hela.
Inget sex.
Romansen fanns kvar, men så kom omogenhet och flickvän ivägen igen.
Några år senare tog vi kontakt igen, denna gång kring midsommar, men det blev aldrig av att vi sågs.
Han skaffade ny flickvän och jag mötte min dåvarande sambo.
Men vi höll kontakt.
Jag blev singel, han hade det inte så bra i förhållandet och vi började prata mer intensivt. Han blev singel.
Men också rädd.
Vid 28 års ålder på mig börjar vi prata om att ses på riktigt, träffas, umgås mer än en natt. Vi är ju vuxna.
Två år irad så bangar han.
Skärmar av sig, vågar inte. Erkänner att han är rädd av ngn anledning.
Men vi håller kontakten.
Säger att vi ska försöka en tredje gång, detta år, 2015.
Nutid: Jag är 31 och han är 32, det har gått 15 år sedan vi började prata.
Jag var i Stockholm förra veckan, kom sent och väntade på ett tåg som skulle ta mig vidare. J hör av sig, han är i närheten. Han kommer till perrongen och sitter där med mig i en halvtimme.
Allt bubblar upp inom mig och på mig. Vi myser och kramas, inget mer.
Han hörs inte av på en vecka och jag börjar åter igen tvivla.
Och så skriver han igen, igårkväll.
Han förstår att det verkar som att han inte vill ses, men det vill han - säger han.
Och i nästa andetag berättar han att han är 40 min ifrån mig sittandes i bil.
Efter lite prat bestämmer han (eller jag?) att komma förbi, ta en avstickare.
Och så blir det.
För första gången på 15 år hälsar han på.
Och vad vi gör?
Vi känner oss fram, gör det vi bara tänkt på de senaste 9 åren då vi inte träffats. Jag, sittandes i hans knä, kyssandes och smekandes.
Men inget mer.
Vi hinner inte, vill inte, vill väldigt gärna.
Nästa gång, säger vi, då får vi se vad som händer.
För ja, tanken är att han ska hit i sommar nu en längre tid.
Och nu?
Jag känner fortfarande känslan av hans läppar mot min hals, mitt bröst, min bröstkorg och mina läppar.
Känner hans första kyss på min panna innan vi vågade oss på munnen.
Detta är historien om J.
Min romans sen 15 år
